De första åren

Arbetet med att bygga Saltsjöbanan startades på hösten 1891. Ute i Saltsjöbaden byggde man en magnifik stationsbyggnad med kupoler!
De första järnvägsvagnarna ha tagits upp från en pråm vid Dalaröbryggan och förts upp på järnvägsspåret. I bakgrunden till höger skymtar Grand Restaurang som öppnades för allmän servering den 10 maj 1893. Bild ur Gunnar Lindbergs bok.

Från början var det tänkt att den rullande materielen skulle tas in via SJ:s spår i Stadsgården, men pga att arbetet med Stadsgårdstunneln försenats så togs vagnar och lok in från pråmar via Dalaröbryggan.

Banan invigdes 1 juli 1893 efter knappt två års arbete! Den hade då en sträckning från Saltsjöbaden och fram till Fåfängan - Stadsgårdstunneln var ännu inte klar!

Den 23 december 1893 öppnades trafiken till Stadsgården. Stadsgårdstunneln var då Sveriges länsta järnvägstunnel med sina 643 meter. Vid Stadsgården fanns då bara en enkel stationsbyggnad med tak över plattformen.

Vid Stadsgården fanns också Katarinahissen som hade öppnats 1883, tio år före Saltsjöbanan. Liksom Saltsjöbanan så drevs hissmaskineriet från början med ångkraft. Till höger skymtar järnvägstunneln till Södra station.

De första 20 åren hade man ånglok för att dra tågen. Här kolas och vattnas ett lok vid en brygga mellan Saltsjöbaden och Ringvägen.

I Pålnäsviken byggde man 1893 en hög pålad brygga "Kolbryggan" till vilken man fick kol via båtar som lossades här. Somligt tappades i sjön och det berättades långt senare om hur folk under bränslebristen under världskrigen fiskade efter kolbitar på botten längs Kolbryggan. - Långt senare kapades de pålade stockarna av så att bryggan kunde användas för småbåtar. Idag används bryggan av Saltsjöbadens båtklubb där man allmänt kallar bryggan för "Kolbryggan".

Från Kolbryggan i Pålnäsviken gick ett spår till spårområdet vid Neglinge station. Bakom "Syban" skymtar brandstationen. Däremellan går Skogsövägen till vänster bort mot Neglinge station. Dagens Torsvägen var ännu inte anlagd. Bilden är från omkring 1908.

Skogsövägen fortsatte ner över Neglinge bangård och fram till "Rahms", som var en speceributik som fanns fram till 1950-talet. Vägen över bangården stängdes inte av förrän omkring 1960.

Utsikt upp mot Neglinge station från Neglingeviken - ren idyll! Vykortet poststämplat 1905. Femtio https://www.viagrasansordonnancefr.com/viagra-en-pharmacie/ år senare var viken en kloak.

Stationen vid Stadsgården låg litet avsides i förhållande till andra kommunikationer. Därför hade man från början planerat in en färjelinje från Karl XII's torg till Stadsgården. Den första tiden innan Stadsgårdstunneln var klar gick dock färjorna till Tegelviken för anslutning till tågets ändhållplats vid Fåfängan.

Duvnäs station

Övergången ungefär vid Freyvägen.


Bilden hämtad ur samlingen med skioptikonglasplåtar.

1913 elektrifierades Saltsjöbanan. Samma år blev Vårgärdsbanan klar.

1913 öppnades också det nya stationshuset vid Slussen. Detta var i bruk fram till 1936 då nuvarande stationsläge vid Slussen öppnades.

Min mamma berättade att det fanns en gångbro över bangården bort till färjeläget. Man kan ana den i kanten på bilden.

1914 beslöt Stockholms stad att bygga Hammarbyleden - en kanal från Saltsjön genom Hammarby sjö (vars yta sänktes) och fram till Mälaren där en sluss anlades. Därför måste man bygga en ny öppningsbar bro för Saltsjöbanan.

Provbelastning av den nya bron ägde rum i oktober 1921. Förmodligen är det detta vi ser på bilden.

I Neglinge fanns ånglok No 7 kvar i många år.

Mellan Ringvägen och Saltsjöbaden.
Stationsbyggnaden i Saltsjöbaden revs i början av 1950-talet.

Faktauppgifterna om Saltsjöbanan har hämtats ur Gunnar Lindbergs bok "Saltsjöbadens historia", 1959. När inte annat anges är bilderna hämtade ur två vykortssamlingar, dels ur Sten Rosendahls samling, dels ur Bertil Nävertuns samling. Uppgifterna om Katarinahissen är hämtade ur Wikipedia, 2011-02-17.

Sammanställt av Lars-Åke Larsson.